Carlsson, Rune
Precis i tiden. En jazzmusiker minns
Rune Carlsson är jazztrummisen som spelat med »alla«: Chet Baker, Eric Dolphy, Bill Evans, Art Farmer, Dizzy Gillespie, Dexter Gordon, Coleman Hawkins, Ben Webster – för att bara nämna några av de utländska storheterna.
Tidigt influerades Rune Carlsson av modernister som Art Blakey, Max Roach och Elvin Jones. Hans spel har gett fårg åt Sveriges jazzelit under senare hälften av 1900-talet, i grupper ledda av Arne Domnérus, Bengt Hallberg, Bosse Hansson, Kjell Jansson, Åke Johansson, Red Mitchell, Lars Sjösten, Bobo Stenson, Eje Thelin …
På senare år har Rune Carlsson också framträtt som sångare, bland annat med eget storband och tillsammans med Peter Nordahls trio.
Efter ett halvt sekels musicerande och turnerande har det blivit dags att summera. Rune Carlsson berättar rakt upp och ner om sitt musikerliv, både om de ljusa sidorna och de mörka. Under ett par decennier av 1900-talet var det mer regel än undantag att jazzmusiker skulle ta till diverse stimulantia. Det blev mångas död. Rune klarade sig och kan berätta sin historia.
På den medföljande CD:n spelar och sjunger Rune Carlsson tillsammans med Eje Thelin, Bill Evans, Dexter Gordon, Chet Baker, Bobo Stenson med flera. Några av spåren har inte tidigare funnits på CD.
"Precis i tiden" är den första skildringen av en levande epok i svensk jazzhistoria, nedtecknad av en av dem som var med.
Förord av Lars Westin.
"Rune Carlsson är alltså den förste svenske jazzmusikern att skriva en memoarbok av den här sorten och han skiljer sig från uppdraget med den äran. Det är bra att det blev gjort av flera skäl – dels, förstås, för inblicken i den komplexitet som sammantaget bildar ett jazzmusikerliv, men också för den närskildring av en epok som bara kan åstadkommas av den som var där som medskapande och aldrig av framtida arkivforskare hur ambitiösa de än kan vara." Johnny Olsson, NWT
"Precis i tiden är inte bara en påminnelse om ett stycke viktig, svensk jazzhistoria, sedd ur Rune Carlssons högst personliga perspektiv. Boken är egentligen i mycket större utsträckning en öppenhjärtig självbekännelse, en bitvis tragisk sannsaga om enmänniska som letat efter både sig själv och en djupare mening i tillvaron. Rune berättar frankt, men utan självömkan och bitterhet". Jan Olsson, DigJazz
"Det är djupt och mänskligt, det är väl bearbetat och klart presenterat. Det är rörande och berörande." Åke Grandell, Vasabladet